Tavlor på väggen och i webbutiken

Här är ett urval av de färdigramade tavlor jag har hemma just nu:

Övergång: http://shop.textalk.se/se/article.php?id=43000&art=122111910
Övergång

Vintersolstånd: http://shop.textalk.se/se/article.php?id=43000&art=122117156
Vintersolstånd

Vårvintergrotta 2: http://shop.textalk.se/se/article.php?id=43000&art=122116806

Vårvintergrotta

Posted in Fraktalkonst Tagged , |

I andra änden av årscykeln

Det är en ordinär, blötsnöregnig aprileftermiddag på väg mot kväll. Sista jobbmailen kollad. Ut med hundarna, innan det blir mörkt. Spåren i snön är djupa. Bilen luktar blöt hund, rutorna är immiga och fläktvärmen uppskruvad till max. Radion knastrar mellan de svenska och finska kanalerna. När jag kommer hem, luktar det fortfarande björkvedsvärme och kokkaffe. Som det alltid har gjort, som det alltid har varit. I det här jävla tidsstilleståndet, i den här jävla skithålan; på gott och ont. Men i dag är det ändå inte helt som det alltid har varit. För i dag ligger alla mina mandalas ur projektet Mandalavandring dels ute i webbutiken, dels i fysisk form framför mig i en hög på bordet. För första gången någonsin. Projektet är avslutat. I andra änden av årscykeln där det en gång började. En kallregnig höstdag. Här. Men i en annan tid. Portalen sluter sig. Stelnar till ett avtryck. Mina mandalas finns kvar. Som titthål in i en annan, tidlös verklighet. Ett tvärsnitt ur livets väv; fångat levande under objektglas. Ljus som silats genom tid.

Mandalavandring-komplett-Vinterros

Länk till webbutiken:
http://shop.textalk.se/se/artgrp.php?id=43000&grp=4332668

Posted in Mandala Tagged |

Utställning på gång

Min nästa utställning är alltid den bästa. Just nu håller jag på att rama in och planera för vårens stora utställning. Datum kommer.

exhibit-preparation

exhibit-preparation-2

exhibit-preparation-3

Posted in Mandala Tagged , , , |

Impressions of Gothenburg

Gothenburg

Gothenburg-2

Gothenburg-3

Posted in Uncategorized Tagged |

En bit av naturen

En bit av naturen – i form av min fraktalkonst på Stureby vård och omsorgsboende i Stockholm.

Sturebytavlor

Sturebytavlor-2

Sturebytavlor-3

Posted in Fraktalkonst Tagged , |

Finkonst och fulkonst – och varför jag inte håller kurser

Frågan kommer upp ibland. Senast igår. Om jag håller kurser. Och svaret blev, som alltid, nej. Det gör jag inte. Inte av oginhet, eller rädsla för konkurrens, utan för att det helt enkelt inte går. Kamerorna, kurvorna och koderna som skapar mina foton och fraktaler är inga tekniska hjälpmedel, som kommer med manualer och mallar, utan ständigt flytande förlängningar av min egen perception. Det går inte att lära ut på en studiecirkel hos Vuxenskolan. Eller ens på en tredagars intensivkurs i vildmarken. Jag har hittat mina egna sätt att fragmentera, hantera och återskapa de världar jag lever i. Andra får hitta sina.

Det finns så mycket idéer om hur det skall vara. Med konst och foto. Och visst, jobbar man kommersiellt med foto så måste man ju leverera foton som håller den tekniska standard och estetik som gör att kunderna betalar för dem. Men själv lever jag inte på min konst, utan är fullständigt fri att skapa och omskapa den splittrade, upplösta värld som ständigt passerar genom min varseblivning; med de tekniker som i stunden lämpar sig bäst för ändamålet. Tekniken följer tanken. Inte tvärt om.

Jag skiljer inte mellan finfoto och fulfoto; mellan systemkamera och mobilkamera, mellan analogt och digitalt, mellan obehandlat och behandlat. Inte heller skiljer jag mellan finkonst (sådant man ”gör själv” med pensel och färg) och fulkonst (sådant man ”bara gör i datorn”).

Jag skapar med fragmentering som enda gemensamma nämnare i allt jag gör; på samma gång nerfrysning och upplösning i ett gränsland. Jag kan uppleva fler dimensioner än jag någonsin kan materialisera i 3D-världens hopplösa begränsning. Jag får skiva upp, och frysa mina upplevelser i 2D i stället – som konserverade preparat under objektglas.

Posted in Fraktalkonst Tagged , , |

En bit levande natur i rummet

Min konst är en del av naturen; skapad av de former, färger och rörelser jag ser runt omkring mig, i allting levande genom ljusets och årstidernas skiftningar. De tekniker jag framför allt jobbar med är foto och fraktalgeometri, och så mandalas – där jag kombinerar foto och geometri för att skapa mandalamotiv hämtade direkt från naturen.

Precis som jag arbetar med olika tekniker, för att kunna uttrycka det jag vill förmedla, söker jag hela tiden också efter de rätta materialen att sätta min konst på. När det gäller mina mandalas av naturfoton, har jag hittat ett harmoniserande material i canvas på kilram. Mina mandalas kan leva och andas, utan att vara begränsade av ramar och glas.

Att hitta lämpliga storlekar på de färdiga konsttrycken har också tagit tid. Jag har nu hittat två lämpliga storlekar – 60×60 som passar bra om man vill hänga flera mandalas tillsammans, och 86×86 cm, om man vill ha ett stort mandala. Här finns ett galleri med mina mandalas ur projektet ”Mandalavandring”

Mandala på canvas, 85x85 cm. Titel: Strandsköte.

Mandala på canvas, 85×85 cm. Titel: Strandsköte.

Mandala på canvas, 65x65 cm. Titel: Tillit.

Mandala på canvas, 65×65 cm. Titel: Tillit.

Mandala på canvas, 60x60 cm. Sunderby sjukhus, patienthotellet Vistet. Titel: Frusen.

Mandala på canvas, 60×60 cm. Sunderby sjukhus, patienthotellet Vistet.
Titel: Frusen.

Mandalas på canvas, 60x60 cm. Sunderby sjukhus, Reumatologen, behandlingsenheten. Titlar: Maj, Elementet luft, Vinterros och Elementet eld. .

Mandalas på canvas, 60×60 cm. Sunderby sjukhus, Reumatologen, behandlingsenheten.
Titlar: Maj, Elementet luft, Vinterros och Elementet eld. .

Mandalas 60x60 cm. Sunderby sjukhus, Reumatologen, behandlingsenheten. Titlar: Elementet eld, Vinterros, Elementet luft och Maj.

Mandalas 60×60 cm. Sunderby sjukhus, Reumatologen, behandlingsenheten.
Titlar: Elementet eld, Vinterros, Elementet luft och Maj.

Posted in Mandala Tagged |

Överkalixfragment

Fragment av tid. Fragment av liv. I Överkalix.

Posted in Uncategorized Tagged , |

Den instabila tiden

Ljuset skiftar, och dagarna här uppe blir nästan en timme längre för varje vecka som går. Även om tiden går, så är ljuset detsamma; ljuset som bär på minnen från andra vårvintrar, på samma breddgrader, med samma lutning på jordaxeln. Enligt dagsaktuell uppgift -11.56°

Jag är inte riktigt i fas med tiden. Och så har det alltid varit. Kanske är det just därför, som tiden alltid på ett eller annat sätt är involverad i min konst; antingen är det själva tiden som skapar konsten – dvs. foton, eller också använder jag mig av fraktaler för att visualisera tiden från andra perspektiv än det hopplösa 3-dimensionella.

Lager

Lager

Tiden är instabil. Jag tänker mig tiden i lager, och jag gör jag det utifrån de bilder av ”Den instabila jordens” veckbildningar, erosioner, förskjutningar och förkastningar som fanns i den Bonniers Världsatlas jag ofta bläddrade i som barn. Den, tillsammans med en synnerligen läskigt illustrerad bibel och dito läkarbok, är de första böcker jag minns. Visserligen försåg väl omgivningen mig med mera barnvänlig litteratur, men den satte liksom inte lika drastiska spår i minnet. Eller i den framtida konsten.

InstagramCapture_bd2db724-c6b9-4215-8fd8-3b05a570f425_jpg

Posted in Foto, Fraktalkonst, Texter Tagged , , , , |

Fruset ljus i en fragmenterad värld

I helgen som gått, den 4/2, var det årsdagen av min upplevelse på Umevägen, när jag körde ett flyttlass någon annanstans; den upplevelse som blev början på mitt arbete med fraktaler. Hur många år sedan det var spelar ingen roll. Inte heller varför. Men tid har förflutit sedan dess.

Det är lördag i nutiden, och medvetandet stänger ner. Att åka till Bränna och köpa slangklämmor, som jag hade tänkt, blir omöjligt. Tiden viker sig dubbel. Och jag är där och då igen. Och snö och himmel är blåvita, skugglösa; frusna i ögonblicket. Vägen är spårig, den gamla lastbilen jag kör är plåtig och slamrig. Ratten är stor och kall, värmen är dålig och rutorna immar igen. Jag stannar till på en plats med fri sikt ut över Vindelälven. Och jag är inte längre jag. Och jag ser ut över vägen, älven, bergen och skogen. Jag är inte, finns inte längre till – samtidigt som jag är, lever och finns till överallt; i den taggiga skoshorisonten, i den isiga vägen, i himlen, i snön, i det vita vårvinterljuset, i vindrutetorkarna och i bergen som skymtar bortom bergen. I allt och ingenting; samtidigt och överallt. Upplöst, disintegrerad – samtidigt obunden och överallt närvarande. Jag såg tomheten, och såg bortom tomheten och förenades med tomheten och upplöstes, uppgick, smälte samman med det ordlösa när även tomheten tömdes.

Och sedan dess har jag omskapat tiden och ljuset genom min konst; frusit förbivirvlande fragment av en upplöst värld i mina fraktaler, foton och mandalas.
Ensam. Under stjärnhimlen.

Överkalix-Hällabron-w

Posted in Foto, Fraktalkonst, Mandala, Texter Tagged , , , |