Flyttstädning

Och någonstans sitter platsens och sammanhangets själ. Inte sitter den i föremål, men föremål blir ändå bärare av och symboler för denna själ.

Jag tar ner gudabilderna. Packar kristallskallarna, Buddha, Naga, ett par dorje från Tibet och en och annan ryskortodox ikon. Viker ihop en rad böneflaggor med Vindhästen på. Rullar ihop en khata lika blå som Mongoliets himmel. Höstmörkret sugs in i huset. Jag tänder ingen rökelse. Inte nu. Inte här, för här är allting redan gjort. Inte förrän på nya stället, första kvällen, när jag rullat ut liggunderlaget och sovsäcken på ett tomt parkettgolv. Ryggsäcken luktar resa. Och en aning pulverkaffe.

Jag ger fan i städningen nu. Jag behöver ingen moralisering; inga goda råd om att skriva listor och scheman. Jag lämnar det som det är; som det har blivit. Skammen lämnas också kvar, för en städfirma att likvidera. Framåt vårkanten.

Det är så skamligt, så skamligt. Det där med att inte duga till det allra mest elementära; till att hålla ordning och reda och rent omkring sig. Och ännu skamligare att leja städhjälp, fast man minsann är fullt frisk och skulle kunna LÄRA SIG att städa själv. Om jag lämnar in bilen på verkstad för ett däckbyte jag lika gärna hade kunnat göra själv, tycker folk på sin höjd att jag är lat. Eller möjligen en kärring. Men anlitar jag en städfirma så är jag inte bara lat och eventuellt testosteronfattig, utan dessutom omoralisk. Så får man inte göra. Det är FULT att låta andra torka upp efter sig. Även om man betalar den marknadsmässiga fakturan för den hushållsnära tjänsten i tid.

Jag orkar inte bry mig. Faktiskt. Dammsugaren står orörd, hundarna är blöta och jag går in med kängorna på. Jag vevar in en ny filmrulle i Rolleiflexen. Och drömmer över ännu en kopp te om hur jag med tidens hjälp skall bevara ljuset från höstmorgnarnas tomhet. Nästa utställning. Nästa bokprojekt. Datorns ljusfönster står öppet. Av orden bygger jag andra världar. Tiden räcker inte; är för skör, för att kunna sträckas över att även torka ur alla lådorna i köket.

This entry was posted in Resor, Texter.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*