Pilgrimsgång

Ordet ”pilgrim” har aldrig haft någon positiv betydelse för mig. Det kom in i min vokabulär genom begravningspsalmen ”Härlig är jorden”, och kommer för mig alltid att handla om död och ensamhet. Det obekräftade ursprunget till psalmen skall vara en korsfararsång från 1200-talet. Men för mig har det ingen betydelse om den annalkande döden kommer på slagfältet, eller redan har ägt rum på ett sjukhus – när jag hör ordet ”pilgrim” ser jag ändå bara en nyligen uppskottad grav på kyrkogården, och bilden av ”själarnas pilgrimsgång” som mörka skuggors flykt genom ett kallt, dimmigt Hades.

Jag reser. Det blir lätt så, när man bor i Överkalix, men jobbar över hela Sverige. Fast jag reser lika mycket när jag är ledig. Evig tågluffare. Med en påse pulverkaffe och taxipengar i yuan, tögrög och USD i ständig beredskap. Jo. Man kan åka tåg till Kina. Och till Mongoliet. Jag har gjort det förut. Mer än en gång. Och tvekar inte att göra det igen.

Jag vandrar. Och jag är alltid redo. Att vandra igen. Kängorna är alltid ingångna, och kroppen van vid ständigt ryggsäcksbärande. Jag tar alltid passet med mig, när jag går. Vetskapen om att jag när som helst kan sticka från alltihopa; vardagen och ensamheten, gör att jag orkar leva. Nej, resandet är ingen flykt. Utan en förutsättning för överlevnad; det enda sättet att fysiskt förena fragmenten. Mellan tiderna.

Jag kallar mig inte pilgrim. Ordet känns fel. Men jag reser inte planlöst. Och jag har snurrat på bönekvarnarna i templen, lagt stenar på ovoos i Gobi, korsat mig framför ikonerna där kyrkorna har lökkupoler, tänt rökelse och vaxljus framför många lärors gudabilder. Och jag har suttit nedhukad vid många eldar, under både polstjärnan och södra korset. Och jag bär resandets rörelser i kroppen; sjögången och järnvägens dunkande skenskarvar, och ensamheten i bilen på vägen hem, när snöfallet i helljuset blir till en sugande stjärnrymd.

Och ibland. När någon frågar varifrån jag kommer. Egentligen. Så svarar jag: Från en annan planet, som ligger i Orion-konstellationen. Mellan stjärna nummer två och tre i bältet.

Det finns alltid en annan resa. There is always another journey.
Det går fler tåg.

InstagramCapture_030151bf-9633-435f-a5dc-054ca7291143_jpg

This entry was posted in Uncategorized and tagged .

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*