Tag Archives: Vinterliv

I ständig rörelse

Det är snart dags. Att åka ner till Ön. Igen. Även om jag inte har några blodsband till Gotland, så är det en hemkomst ändå. Det är inte första gången, när jag står ute på däck och ser ljusen från Visby framträda ovanför horisonten. I vintermörkret. I januaris kallblåst och blötsnö. När vågorna fräser mot skrovet.

I 5 år har jag bott på Gotland. När jag pluggade arkeologi. Och Ön är en del av mitt liv, så länge jag lever. Det var som det var, där och då. Det var så mycket kaos. Då. I en annan del av tiden. Nej, det är inte lätt, att vara 18 år och långt hemifrån. Att omedveten, aningslös och oförberedd krascha rakt in i ett kaotiskt vuxenliv av hyra att betala, tentaplugg och ensamhet. Nya platser, människor och sammanhang att forma sig kring.

Var det på riktigt? Inbillning? Fantasier? Panikångest? Eller konsekvensen av att leva på snabbmakaroner? Jag vet inte, och egentligen så har det väl ingen betydelse. Men Odens närvaro är stark på Gotland. I den ständiga vinden. I det skugglösa vinterljuset. I stencirklarnas landskap. Gränsen var så tunn, och lätt att överskrida. Från bägge håll. Vi var flera som kände av det. Vi sökte oss till varandra, med fladdrande stearinljus i mörkret; i trånga rum och andrahandslägenheter fyllda av understrukna boktravar och cigarrettrök. Vi såg, vi hörde, och vi drömde. Medan vi lärde oss att systematisera brakteater och fibulor. Medan vinterstormarna övergick i skir vårgrönska och hägrande seminariegrävningar. Jag vet inte om hon finns i dag, eller om hon ens fanns då. Men hon sade, en sådan där vinternatt uppe på ett vindsrum, att någon hade ringt och presenterat sig som Oden.

Jag minns den tiden enbart i tunna fragment, och jag trodde hela tiden att jag skulle dö eller bli galen. Men jag sitter fortfarande här; varken död eller galen. Slöjdar i trä, i ett annat vintermörker, och skär in de virvelhjul som utmärker de gotländska bildstenarna från järnåldern. Jag känner deras rörelser i min egen kropp, och behöver ingen passare för att rita upp dem. Den fanns då, och den finns nu; den ständiga rörelsen. Den eviga cirkeln. Vinden, som blåser vart den vill.

Havsdjup

Havsdjup

Posted in Fraktalkonst, Texter Also tagged , , , , |

Och allting annat sedan

Och allting annat sedan

Och allting annat sedan

Lager

Lager

Trötthetsutbrott

Trötthetsutbrott

Fraktalkonst 30×40 cm, på ett miljöcertifierat kraftigt matt 260 grams papper. Pris: 280 kr. Ram ingår inte.

Fraktalkonst 50×35 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. Pris: 1 200 kr.

Fraktalkonst 60×80 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. 1 800 kr.

Fraktalkonst 60×80 cm, på fotopapper från Hahnemühle, monterad på kapaskiva, laminerad och inramad. 1 800 kr/st.

Fraktalkonst 100×75 cm, på fotopapper från Hahnemühle, monterad på kapaskiva, laminerad och inramad. 2 800 kr/st.

Fraktalkonst 120×90 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. Signerad, begränsad upplaga. Pris: 4 200 kr.

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , |

Nattskärpa

Det luktar som då
Pannrumsvärme
Kokt älgkött
Stekt lök
Korkmatta och hund
Tankarna söker sig andra spår

Nattskärpa

Nattskärpa

Jag har förflutit sedan dess

Jag har förflutit sedan dess

När du har blivit ett förflutet

När du har blivit ett förflutet

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , |

Vintersolstånd / Winter Solstice

Denna fraktal gjorde jag idag, inspirerad av vintersolståndet. Den finns snart att köpa som konsttryck. / I created this fractal today, inspired by the Winter Solstice. This piece of fractal art will soon be available as art prints.

Vintersolstånd

Vintersolstånd

Posted in Uncategorized Also tagged , , , |

Julfika och verkligheten

Jag var hos mormor och julfikade i dag; en sådan där vinterdag, när det aldrig blir riktigt ljust. Som det är här uppe, vid polcirkeln. Vi pratade om vintersolståndet, om dagarna som sedan blir längre och ljusare. ”Tänk att det fungerar… Det måste vara en högre makt…”, sade mormor. Jag skulle precis säga ”Eller så är allting bara en illusion”, när jag simultant insåg det olämpliga i repliken och hejdade densamma med en tugga saffransbulle. Svalde, och konstaterad att: ”Så kan det nog vara”. Det fick räcka så.

På vägen hem, var det samma mörker, snö och plogkarmar som det alltid har varit. Samma stjärnhimmel, där jag en gång lärde mig stjärnbilderna. Och att längre söderut, där skulle andra konstellationer träda fram under horisonten.

Jag har sett andra stjärnhimlar nu, och jag har sett mer sedan dess. På andra resor. Där luften är högre och tunnare. Där stuporna reser sig mot en blåare himmel. Och böneflaggorna är blekta och fransade av vassare vindar och en starkare sol. Där min övertygelse om att det som kallas verkligheten egentligen inte är på riktigt; att det saknar en fristående existens, är vedertagen och självklar.

Och jag lever vidare; i andra tidslager och tankespår. Spelar med på verklighetens villkor, så länge den varar. Fyller motvilligt på olja i den evigt läckande bilen, skottar snö och bär in ved. Jobbar de timmar jag behöver, för att få hopplösheten att gå runt. Om natten, i konstens befrielse från all trög materia, omformar och omstrukturerar jag tidens flimrande kaos; fångar och fryser naturens ständigt föränderliga fragment av former, färger och ljus.

Mandala skapat av foton på stenar vid Tofta strand, Gotland. Konsttryck på canvas, uppspänd på kilram. Storlek: 65x65 cm. Titel: Tillit.

Mandala skapat av foton på stenar vid Tofta strand, Gotland. Konsttryck på canvas, uppspänd på kilram. Storlek: 65×65 cm. Titel: Tillit.

Posted in Mandala Also tagged , , |

Gränsövergång

Man kommer till slut. Till ett avslut. Till en gränsövergång.

Gränsövergång

Gränsövergång

Gränsövergång-1

Gränsövergång-2

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , |

Gryningsskymning

Det är lika kallt som det ser ut att vara. Här. På den plats som trots allt är hemma. Här, på den plats där mina fraktaler och mandalas trots allt har vuxit fram i och ur tomheten. Där orden trots allt har formats, förvandlats och byggts ihop. Skapats och återskapats. Hämtats och återlämnats. Här uppe, där allting är som det alltid har varit. Och ser ut som det alltid har gjort. Där tiden återberättar sig själv. Där mitt eget liv har skapats, fragmenterats och återskapats.

kallt

Vackert. Men skönheten bär samtidigt i sig en ändlös cirkel av stillastående hopplöshet. Vänteläge. En oformulerad längtan efter någonting annat. Bakom vintrarnas gryningsskymningar av dagsljus och ridåer av kyla finns ingenting kvar. Inte här. Inte nu. Bara väntan. På någonting annat. En vända till.

En ond cirkel

En ond cirkel

Och jag vet var min sömn blev kvar; när vakenheten gick någon annanstans. Sedan dess har jag sovit antingen drömlös, eller insnärjd i feberdrömmar. Både i Gyljen och i Gobi. Tiden flyter ihop. Sömn och vakenhet drar genom varandra i tunna stråk. Aldrig helt och hållet det ena eller det andra. Och det är kallt som satan, och jag vet att jag borde gå ut och hämta in ved, i stället för att sitta framför datorn och drömma; rada upp iterationer och ord, medan fingrarna gradvis domnar bort av kylan. Jag vet, att jag kallas lat. Men när jag blundar, ser jag fraktaler. Ett raster. Över den hopplösa gegga som kallas verklighet.

Jag är inte lat

Jag är inte lat

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , |

Utvägar

Det var en sådan där vacker, stelfrusen vinterdag i går, då det hade funnits alla möjligheter att ta glassiga HDR-foton, som sedan kunnat genererar tresiffriga tal av gillanden på Facebook redan under sina första timmar. Skulle jag ha kompletterat med mysiga interiörer från ett estetiserat, småskaligt lantliv med julbak i vedspis, så skulle skiten blivit viral. Men jag avstår. Jag vägrar HDR. Jag kör mobilkamera eller analogt mellanformat. Och har ingen större lust att varken låta mobilen frysa ihjäl för några utfrätta bilder av en himmel som ända inte kan återges i sin rätta färgskala, eller låta fingrarna frysa fast i Rolleiflexen för några platta, svartvita snölandskaps skull. Och när man kan köpa pepparkakor för tio kronor burken, ser jag ingen anledning att baka egna. Bara onödigt att gegga ner i köket. Och ingredienserna kostar ju för fan mer än så. Nä, jag ritar fraktaler i stället.

Här är vackert. Och visst är det inspirerande. Och visst finns här både billigt boende och livskvalitet. Men ändå – en mördande tomhet som slukar tid och liv. Ett bedrägligt stillastående, i en storslagen bedövande skönhet, som just bedövar alla som dröjer sig kvar. Utan utvägar skulle jag inte överleva.

Utvägar

Utvägar

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , |

Förskjutna perspektiv

I öknen förskjuts perspektiven. Avstånd växer och dras ihop. Luften kan lika gärna vara vatten. Himlen ytan på ett urhav. Det är dags nu. Att berätta om en resa. Som började i en ände, och slutade i en annan. Där tiderna möttes. Där tiden tog slut. Och startades om.

InstagramCapture_48caf422-f11c-49d2-a404-b29986adef37_jpg

InstagramCapture_77d3664b-eb93-4662-9709-daef1361afe4_jpg

Månaderna har gått, sedan jag kom hem. Det är vinter nu. På väg mot vårvinter, med ljusare och ljusare dagar. Det är kväll nu. Stjärnklart. Kylan smäller i ytterväggarna. Det finns mer att berätta. Det är dags att göra det nu.

Vad mötte jag? Vad såg jag? Vad fick jag med mig hem, förutom en oavslutad utbildning, foton, tagelrep och stenar? Vad hände, egentligen? Nej, jag råkade inte ut för varken maffian eller polisen i Ryssland. Nej, jag råkade heller inte ut för något av de ”farliga fruntimmer” som grannen varnade mig för. Eller ormar. Eller solsting. Eller rabiessmittade hundar. Jag kom hem med kameran, datorn, telefonen, den sista 100-dollarsedeln, passet och plastkorten i behåll. Jag råkade inte ut för några rånare. Inga ficktjuvar. Inga vodkatankade galningar. Inte ens taxichaufförerna blåste mig på mer än taxametern visade.

GPS:en ligger i garderoben, med utplockade batterier. Ryggsäcken står där den brukar. Halvpackad. Dokumenten som skall skrivas färdigt ligger i version på version i olika mappar; på tre datorer och tre externa hårddiskar. Förutom de osammanhängande anteckningarna på olinjerat papper, som också ligger i garderoben, i en plastkasse från State Department Store i Ulaanbaatar. I en enda hög, sedan anteckningsblocken fallit isär. Med svårläsligare och svårläsligare skrift. Allteftersom tiden gick.

Jag vaknade i morse, efter en natt av feberdrömmar utan feber. Som det ofta blir. Här, såväl som i Gobi. Vare sig jag glor upp i ett tak eller ut genom ett rökhål när jag vaknar. Sömn och vakenhet flyter ihop. Medvetandet går i vågor. Genom tidens lager. I sista drömsekvensen, innan det som kallas vakenhet, ser jag hur tatueringen från förra resan bleknat bort till en vag kontur. I det första morgonljuset finns den ännu kvar. Oförändrad. På samma plats.

Jag vrider in armarna i tröjärmarna, och bryter ner fötterna i skorna. Här, såväl som i Gobi. Samma ovilliga, lealösa köttklump till kropp här som där. Samma dubbelledade fingrar och gummiarmar. Det tar en evighet att få upp eld i pannan. Ännu längre att skaka ner medvetandet i kroppen.

Trött. Någon annanstans. Sätter jag mig framför datorn. De knäpper i elementen, när varmvattnet börjar cirkulera. Hundarna sover vidare, vana vid morgonrutinerna. Det händer ingenting, innan den första halvlitern kaffe. Varken här, eller i Gobi.

InstagramCapture_d8a6116f-f123-4843-9507-57fa58e365a6_jpg

Posted in Foto, Resor, Texter Also tagged , , , , , , , , |

Vårvintergrotta

Vintern övergår i vårvinter. Hård skare, vitt skarpt ljus. Längre dagar och röda skymningar. Det är lördag. Björkvedsvärmen sprider sig. Datorn kämpar med att rendera alltför stora fraktaler till tryckbara filer. Jag vet, jag borde köpa en ny. Men den får hålla ett år till. Jag har för många resor inplanerade, för att lägga pengar på en ny dator. Mongoliets Eviga blåa himmel lockar mer än Överkalix midnattssol just nu.

Vårvintergrotta

Vårvintergrotta

Posted in Fraktalkonst Also tagged , , , , , , |