Plankor från en 1100-talskyrka i trä har återanvänts i tornet. Omkring sekelskiftet 1100/1200 uppfördes en tornlös romansk stenkyrka på platsen. Nuvarande kyrkas äldsta synliga del är det kvarvarande romanska långhuset, med dess återanvända portal och fönsterinfattning. Tornet byggdes omkring 1220-talet. Det romanska absidkoret revs omkring sekelskiftet 1200/1300, i samband med att det nuvarande gotiska koret byggdes. I samband med att det nya koret byggdes, revs långhusets valv och ersattes av ett plant trätak. Stigluckan i östra kyrkogårdsmuren är, liksom resten av kyrkan, av medeltida ursprung.
Interiört finns en dopfunt av sandsten från 1100-talets senare del, tillskriven Semi-Byzantios, triumfkrucifix från 100-talets slut, sakramentsskåp och glasmålningar från slutet av 1200-/början av 1300-talet, samt kalkmålningar från 1400-talet tillskrivna Passionsmästaren.
