Tag Archives: Ryssland

Fotobetraktelser från Ryssland

Jag har osannolika mängder foton från mina resor. Jag går igenom dem, foto för foto i perioder. Just i dag är en sådan period. Så här är ett urval foton från Moskva och Ryssland.

Posted in Foto, Resor Also tagged , , , , |

”Ett ångestskri i färger”

Vasilijkatedralen

I väntan på tåget från Moskva till Ulaanbaatar, fick jag äntligen se den på riktigt – Vasilijkatedralen, ”filkatedralen”, som funnits på kefirpaketen så länge jag kan minnas. Tyvärr var hela Röda torget, av oklar anledning, avstängt när jag var där. Så jag fick nöja mig med att se den ståtliga byggnaden lite på avstånd genom ett staket. Jag gillar de vildsint vackra lökkupolerna, och skulle kunna åka tillbaka till Moskva bara för att få ta mig en närmare titt på, och gå in i den.

Verner von Heidenstam var däremot inte alls särskilt echaufferad över Vasilij den välsignades katedral – på ryska Sobor Vasilija Blazjennogo (Собор Василия Блаженного), utan totalsågade den med följande ord:

”Alla Moskvas kyrkor förblekna dock vid sidan av Vassily Blajenny. Vägen dit leder förbi det gamla nunnekloster, där tsarinnorna fordom jordades efter att mitt bland maktens fröjder ha vandrat på kisel och sovit på törnen. Genom Vår Frälsares port, under vars valv ingen får träda utan att blotta sitt huvud, kommer du till Röda torget, Moskvas forum och historiska avrättsplats. Just ur detta bloddränkta fält, där troninkräktare och tjuvar, skyldiga och oskyldiga ljutit döden under marter av alla slag, höjer sig Vassily Blajenny såsom en samvetskvalens och gräsligheternas symfoni, ett ångestskri i färger, ett tempel åt mordlystnaden. Den borde kallas Mördarkyrkan. Ingen bättre saga har heller kunnat virka sitt nät om den underbara byggnaden än den, att Ivan den förskräckliga, hänryckt över kyrkans prakt lät utsticka byggmästarens ögon för att denne icke skulle kunna skapa ännu ett sådant verk. Medan de helleniska stilarna och deras avkomlingar verka först och sist som sten, som kristallisering, som en geometrisk skönhet, förefaller denna kyrka med sina tolv torn såsom något organiskt växande, som en grupp av lysande giftsvampar. Taken äro ärggröna och väggytorna brokiga. Några torn äro spetsiga, de andra bära ananasformiga eller lökformiga kupoler, somliga med vridna ränder av silver eller guld, andra med högröda och blå taggar, de övriga med rutor och fjäll. Allt detta vilar på ett underlag av gallerier och trapphus och oförklarliga utsprång. Vassily Blajenny består av elva kapell, omgivna av ett slags smal skyttegång och sinsemellan förenade med de ohyggligaste gångar och kamrar. I det mittersta huvudkapellet äro tegelväggarna försilvrade som likkistfötter, och stelt målade bladväxter stiga ända upp i den blå kupolen. I detta hemvist för fasan, i hela denna labyrint, där du går vilse, råder en ständig halvskymning. Gångarnas rappning är bemålad med slingor i starka färger. Du viker åt sidan för en källarmörk gallerglugg och kan icke betvinga dig att gå den nära. En dörr på glänt eller ett med en gardin förhängt fönster låter dig kasta en blick in mot ett obestämt något, vilket gör dig mörkrädd som ett barn. Kanske borde du till sist icke kalla Vassily Blajenny Mördarkyrkan, utan de vansinnigas kyrka, Dårhuskatedralen. Ett sådant tempel måste de vansinniga drömma om att få bygga sig. Du väntar nästan att få se flockar av dårar, barfota och tassande och i sina gråa skjortor, knuffas framför altaret i kapellen och småskrattande plocka ädelstenarna och pärlorna ur ikonostasen eller utföra besynnerliga ceremonier samt slutligen, surrande och pipande som läderlappar, rusa in i gångarna och försvinna. Vassily Blajenny borde vigas till ett mausoleum över vansinniga genier.”

Ur ”Tankar och teckningar”, av Verner von Heidenstam

Posted in Foto, Resor Also tagged , , , , , |