Tag Archives: Gotland

I ständig rörelse

Det är snart dags. Att åka ner till Ön. Igen. Även om jag inte har några blodsband till Gotland, så är det en hemkomst ändå. Det är inte första gången, när jag står ute på däck och ser ljusen från Visby framträda ovanför horisonten. I vintermörkret. I januaris kallblåst och blötsnö. När vågorna fräser mot skrovet.

I 5 år har jag bott på Gotland. När jag pluggade arkeologi. Och Ön är en del av mitt liv, så länge jag lever. Det var som det var, där och då. Det var så mycket kaos. Då. I en annan del av tiden. Nej, det är inte lätt, att vara 18 år och långt hemifrån. Att omedveten, aningslös och oförberedd krascha rakt in i ett kaotiskt vuxenliv av hyra att betala, tentaplugg och ensamhet. Nya platser, människor och sammanhang att forma sig kring.

Var det på riktigt? Inbillning? Fantasier? Panikångest? Eller konsekvensen av att leva på snabbmakaroner? Jag vet inte, och egentligen så har det väl ingen betydelse. Men Odens närvaro är stark på Gotland. I den ständiga vinden. I det skugglösa vinterljuset. I stencirklarnas landskap. Gränsen var så tunn, och lätt att överskrida. Från bägge håll. Vi var flera som kände av det. Vi sökte oss till varandra, med fladdrande stearinljus i mörkret; i trånga rum och andrahandslägenheter fyllda av understrukna boktravar och cigarrettrök. Vi såg, vi hörde, och vi drömde. Medan vi lärde oss att systematisera brakteater och fibulor. Medan vinterstormarna övergick i skir vårgrönska och hägrande seminariegrävningar. Jag vet inte om hon finns i dag, eller om hon ens fanns då. Men hon sade, en sådan där vinternatt uppe på ett vindsrum, att någon hade ringt och presenterat sig som Oden.

Jag minns den tiden enbart i tunna fragment, och jag trodde hela tiden att jag skulle dö eller bli galen. Men jag sitter fortfarande här; varken död eller galen. Slöjdar i trä, i ett annat vintermörker, och skär in de virvelhjul som utmärker de gotländska bildstenarna från järnåldern. Jag känner deras rörelser i min egen kropp, och behöver ingen passare för att rita upp dem. Den fanns då, och den finns nu; den ständiga rörelsen. Den eviga cirkeln. Vinden, som blåser vart den vill.

Havsdjup

Havsdjup

Posted in Fraktalkonst, Texter Also tagged , , , , |

Gotland

Det var på Gotland jag studerade arkeologi. En plats som ibland blev för mycket. Och som jag inte skulle orka bo permanent på. Men som jag emellanåt återvänder till. Helst på vintern.

Januari-Tofta-kyrka-ettlager

Januari-Domkyrkan-w

 

Gotland-Isstod-Solitär-w

Gotland-Isstod-Madonna-w

Gotland-Isstoder-Krubba-w

Januari-Gotland-Annan-kust-w

Gotland-Visset-w

Januari-Vårvarsel-Visby

 

Posted in Uncategorized Also tagged , , |

Praktik i Mongoliet, del 5 – Haiku av ljus, den odödliga telefonen och den onödiga extratröjan

Jag vill alltid ha en kamera nära till hands, för de bästa fototillfällena är flyktiga. Jag använder flera olika kameror – både digitala och analoga. Både hemma och på resa. En av dem sitter i mobiltelefonen; en Nokia Lumia 1020 som jag använder för snabb vardagsdokumentation. Fotona från mobilkameran blir för mig som haiku-dikter av ljus – ögonblickliga och totalt närvarande. Jag köpte telefonen för kamerans skull. Och jag har inte blivit besviken. Den har mer eller mindre ersatt kompaktkameran – utom när jag är ute och reser på platser där jag inte är helt bekväm med att skylta med en stor smartphone. För stor är den – som ett dasslock, men det gör att den samtidigt fungerar som en liten surfplatta (inte minst för de där akuta bankärendena, som håller Kronofogden borta) och är bekväm att bildbehandla i. Batteritiden är acceptabel; jag klarar en hel dags fotande, behandling och delning av bilder på en laddning. En bra resekompis, med andra ord. Även när jag inte åker längre bort än till Kalix. Eller Gotland. Eller Båstad. Fotona nedan har jag fotat med min Nokia Lumia 1020.

Minnen av Atlantis 1Minnen av Atlantis 2Minnen av Atlantis 3Minnen av Atlantis 4Skara domkyrkaVarnhems kyrkaValv 1Valv 2Gotisk gravitation 1Gotisk gravitation 2Gotisk gravitation 3Gotisk gravitation 4PostapokalypsVisbyTack för allt, Televerket 1SirillusSolmunNjute gott, den som begrepVårsmältningSkånsk vinteraggressionTack för allt, Televerket 2SchwampS:t ErikTornbergs ur

Min odödliga Samsung Xcover (som tål tvätt i tvättmaskin, och har en månads batteritid) är alltid med som nödtelefon, men har hittills mestadels stannat kvar inlindad i extratröjan, någonstans i nedre mitten av ryggsäcken, mot ryggsidan till. Extratröjan har hittills alltid fått stanna kvar i ryggsäcken, även om jag mer än en gång har övervägt att knöla ner den i närmaste soptunna. Men extratröjan måste liksom bara finnas där; som en kvarleva från min första packningslista från mitt första scoutläger, fast jag genom åren fått uppgradera den där extratröjan några gånger. Just nu är det en lättviktig brun ylletröja från Patagonia som ligger där, som en besvärjelse mot kylans ondskefulla krafter

samsung

Nödtelefonen har dock en viss praktisk funktion att fylla, de få gånger den åker upp ur extratröjan – nämligen när jag prutar på tagelrep på Naran Tuul-marknaden (a. k. a. Black Market) i Ulaanbaatar. Jag kan slå in mitt bud med siffror på displayen, när språkkunskaperna tryter. Även om Telias SIM-kort är dött. Och jag kan ta det lugnt, även bland de lömskaste ficktjuvar – ingen bryr sig om att försöka stjäla den, för de har bättre telefoner själva.

Posted in Uncategorized Also tagged , , , , , |