Överkalixfragment

Fragment av tid. Fragment av liv. I Överkalix.

Posted in Foto Tagged , |

Den instabila tiden

Ljuset skiftar, och dagarna här uppe blir nästan en timme längre för varje vecka som går. Även om tiden går, så är ljuset detsamma; ljuset som bär på minnen från andra vårvintrar, på samma breddgrader, med samma lutning på jordaxeln. Enligt dagsaktuell uppgift -11.56°

Jag är inte riktigt i fas med tiden. Och så har det alltid varit. Kanske är det just därför, som tiden alltid på ett eller annat sätt är involverad i min konst; antingen är det själva tiden som skapar konsten – dvs. foton, eller också använder jag mig av fraktaler för att visualisera tiden från andra perspektiv än det hopplösa 3-dimensionella.

Lager

Lager

Tiden är instabil. Jag tänker mig tiden i lager, och jag gör jag det utifrån de bilder av ”Den instabila jordens” veckbildningar, erosioner, förskjutningar och förkastningar som fanns i den Bonniers Världsatlas jag ofta bläddrade i som barn. Den, tillsammans med en synnerligen läskigt illustrerad bibel och dito läkarbok, är de första böcker jag minns. Visserligen försåg väl omgivningen mig med mera barnvänlig litteratur, men den satte liksom inte lika drastiska spår i minnet. Eller i den framtida konsten.

InstagramCapture_bd2db724-c6b9-4215-8fd8-3b05a570f425_jpg

Posted in Foto, Fraktaler, Fraktalkonst, Vårvinter Tagged , , , , |

Fruset ljus i en fragmenterad värld

I helgen som gått, den 4/2, var det årsdagen av min upplevelse på Umevägen, när jag körde ett flyttlass någon annanstans; den upplevelse som blev början på mitt arbete med fraktaler. Hur många år sedan det var spelar ingen roll. Inte heller varför. Men tid har förflutit sedan dess.

Det är lördag i nutiden, och medvetandet stänger ner. Att åka till Bränna och köpa slangklämmor, som jag hade tänkt, blir omöjligt. Tiden viker sig dubbel. Och jag är där och då igen. Och snö och himmel är blåvita, skugglösa; frusna i ögonblicket. Vägen är spårig, den gamla lastbilen jag kör är plåtig och slamrig. Ratten är stor och kall, värmen är dålig och rutorna immar igen. Jag stannar till på en plats med fri sikt ut över Vindelälven. Och jag är inte längre jag. Och jag ser ut över vägen, älven, bergen och skogen. Jag är inte, finns inte längre till – samtidigt som jag är, lever och finns till överallt; i den taggiga skoshorisonten, i den isiga vägen, i himlen, i snön, i det vita vårvinterljuset, i vindrutetorkarna och i bergen som skymtar bortom bergen. I allt och ingenting; samtidigt och överallt. Upplöst, disintegrerad – samtidigt obunden och överallt närvarande. Jag såg tomheten, och såg bortom tomheten och förenades med tomheten och upplöstes, uppgick, smälte samman med det ordlösa när även tomheten tömdes.

Och sedan dess har jag omskapat tiden och ljuset genom min konst; frusit förbivirvlande fragment av en upplöst värld i mina fraktaler, foton och mandalas.
Ensam. Under stjärnhimlen.

Överkalix-Hällabron-w

Posted in Foto, Fraktaler, Fraktalkonst, Vårvinter Tagged , , , |

Genomgång

Det är söndag, och det snöar. Som det har gjort förut, och som det kommer att göra sedan. Jag packar inför den kommande arbetsveckan, på andra sidan datorn och modemet. Ljuset är vårvinterns, genom snöfallet. Luften är annorlunda. Ekona bärs av en annan atmosfär än vinterns.

Tankarna halkar omkring, medan jag kommer ihåg adaptrar, kablar och laddare. Extra batterier, filmrullar och minneskort. Jag tänker på en sådan där absurt varm och solig sommardag på kyrkogården; på vattenspridarens taktfasta, surrealistiska tickande, medan den målade upp sina vattenglittrande, flyktiga regnbågar. Andra tider har gått sedan dess. Jag tror inte att de döda misstycker.

Genomgång

Genomgång

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst Tagged , |

I ständig rörelse

Det är snart dags. Att åka ner till Ön. Igen. Även om jag inte har några blodsband till Gotland, så är det en hemkomst ändå. Det är inte första gången, när jag står ute på däck och ser ljusen från Visby framträda ovanför horisonten. I vintermörkret. I januaris kallblåst och blötsnö. När vågorna fräser mot skrovet.

I 5 år har jag bott på Gotland. När jag pluggade arkeologi. Och Ön är en del av mitt liv, så länge jag lever. Det var som det var, där och då. Det var så mycket kaos. Då. I en annan del av tiden. Nej, det är inte lätt, att vara 18 år och långt hemifrån. Att omedveten, aningslös och oförberedd krascha rakt in i ett kaotiskt vuxenliv av hyra att betala, tentaplugg och ensamhet. Nya platser, människor och sammanhang att forma sig kring.

Var det på riktigt? Inbillning? Fantasier? Panikångest? Eller konsekvensen av att leva på snabbmakaroner? Jag vet inte, och egentligen så har det väl ingen betydelse. Men Odens närvaro är stark på Gotland. I den ständiga vinden. I det skugglösa vinterljuset. I stencirklarnas landskap. Gränsen var så tunn, och lätt att överskrida. Från bägge håll. Vi var flera som kände av det. Vi sökte oss till varandra, med fladdrande stearinljus i mörkret; i trånga rum och andrahandslägenheter fyllda av understrukna boktravar och cigarrettrök. Vi såg, vi hörde, och vi drömde. Medan vi lärde oss att systematisera brakteater och fibulor. Medan vinterstormarna övergick i skir vårgrönska och hägrande seminariegrävningar. Jag vet inte om hon finns i dag, eller om hon ens fanns då. Men hon sade, en sådan där vinternatt uppe på ett vindsrum, att någon hade ringt och presenterat sig som Oden.

Jag minns den tiden enbart i tunna fragment, och jag trodde hela tiden att jag skulle dö eller bli galen. Men jag sitter fortfarande här; varken död eller galen. Slöjdar i trä, i ett annat vintermörker, och skär in de virvelhjul som utmärker de gotländska bildstenarna från järnåldern. Jag känner deras rörelser i min egen kropp, och behöver ingen passare för att rita upp dem. Den fanns då, och den finns nu; den ständiga rörelsen. Den eviga cirkeln. Vinden, som blåser vart den vill.

Havsdjup

Havsdjup

Posted in Foto, Fraktaler, Fraktalkonst, Gotland, Vinter, Vinterliv Tagged , , , , , |

Gotland

Det var på Gotland jag studerade arkeologi. En plats som ibland blev för mycket. Och som jag inte skulle orka bo permanent på. Men som jag emellanåt återvänder till. Helst på vintern.

Januari-Tofta-kyrka-ettlager

Januari-Domkyrkan-w

 

Gotland-Isstod-Solitär-w

Gotland-Isstod-Madonna-w

Gotland-Isstoder-Krubba-w

Januari-Gotland-Annan-kust-w

Gotland-Visset-w

Januari-Vårvarsel-Visby

 

Posted in Foto, Gotland, Lågsäsong Tagged , , , |

Och allting annat sedan

Och allting annat sedan

Och allting annat sedan

Lager

Lager

Trötthetsutbrott

Trötthetsutbrott

Fraktalkonst 30×40 cm, på ett miljöcertifierat kraftigt matt 260 grams papper. Pris: 280 kr. Ram ingår inte.

Fraktalkonst 50×35 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. Pris: 1 200 kr.

Fraktalkonst 60×80 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. 1 800 kr.

Fraktalkonst 60×80 cm, på fotopapper från Hahnemühle, monterad på kapaskiva, laminerad och inramad. 1 800 kr/st.

Fraktalkonst 100×75 cm, på fotopapper från Hahnemühle, monterad på kapaskiva, laminerad och inramad. 2 800 kr/st.

Fraktalkonst 120×90 cm, på canvas från Breathing Colors, fernissad, ljus- och åldersbeständig, samt monterad på kilram. Signerad, begränsad upplaga. Pris: 4 200 kr.

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, Överkalix, Vinter, Vinterliv Tagged , , , , |

Nattskärpa

Det luktar som då
Pannrumsvärme
Kokt älgkött
Stekt lök
Korkmatta och hund
Tankarna söker sig andra spår

Nattskärpa

Nattskärpa

Jag har förflutit sedan dess

Jag har förflutit sedan dess

När du har blivit ett förflutet

När du har blivit ett förflutet

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, Vinter, Vinterliv Tagged , , , , |

Vintersolstånd / Winter Solstice

Denna fraktal gjorde jag idag, inspirerad av vintersolståndet. Den finns snart att köpa som konsttryck. / I created this fractal today, inspired by the Winter Solstice. This piece of fractal art will soon be available as art prints.

Vintersolstånd

Vintersolstånd

Posted in Fraktaler, Vinter, Vinterliv Tagged , , , , |

Julfika och verkligheten

Jag var hos mormor och julfikade i dag; en sådan där vinterdag, när det aldrig blir riktigt ljust. Som det är här uppe, vid polcirkeln. Vi pratade om vintersolståndet, om dagarna som sedan blir längre och ljusare. ”Tänk att det fungerar… Det måste vara en högre makt…”, sade mormor. Jag skulle precis säga ”Eller så är allting bara en illusion”, när jag simultant insåg det olämpliga i repliken och hejdade densamma med en tugga saffransbulle. Svalde, och konstaterad att: ”Så kan det nog vara”. Det fick räcka så.

På vägen hem, var det samma mörker, snö och plogkarmar som det alltid har varit. Samma stjärnhimmel, där jag en gång lärde mig stjärnbilderna. Och att längre söderut, där skulle andra konstellationer träda fram under horisonten.

Jag har sett andra stjärnhimlar nu, och jag har sett mer sedan dess. På andra resor. Där luften är högre och tunnare. Där stuporna reser sig mot en blåare himmel. Och böneflaggorna är blekta och fransade av vassare, vindar och en starkare sol. Där min övertygelse om att det som kallas verkligheten egentligen inte är på riktigt; att det saknar en fristående existens, är vedertagen och självklar.

Och jag lever vidare; i andra tidslager och tankespår. Spelar med på verklighetens villkor, så länge den varar. Fyller motvilligt på olja i den evigt läckande bilen, skottar snö och bär in ved. Jobbar de timmar jag behöver, för att få hopplösheten att gå runt. Om natten, i konstens befrielse från all trög materia, omformar och omstrukturerar jag tidens flimrande kaos; fångar och fryser naturens ständigt föränderliga fragment av former, färger och ljus.

Mandala skapat av foton på stenar vid Tofta strand, Gotland. Konsttryck på canvas, uppspänd på kilram. Storlek: 65x65 cm. Titel: Tillit.

Mandala skapat av foton på stenar vid Tofta strand, Gotland. Konsttryck på canvas, uppspänd på kilram. Storlek: 65×65 cm. Titel: Tillit.

Posted in Jul, Mandala, Vinter, Vinterliv Tagged , , , |