Mördande glesbygd och gamla oförrätter

Jag har kommit hem från Släktforskardagarna i Umeå nu. Mitt DNA är på väg till ett labb i USA för analys, och möjligt avslöjande av eventuellt mera exotiskt ursprung än Kalix älvdal för den ”fader okänd” som gjort ett hål i min släktforskning.

Det är nästan natt. Och det är mörkt. Och tyst. Och kompakt. På samma gång tätt packat och tomt. Som man föreställer sig insidan av ett så kallat svart hål. Jag är hemma nu. Platsen är Överkalix. Byn får vara osagd.

När jag gick en hastig promenad i Umeå i morse, utan att hitta bankomaten jag sökte, såg jag löpsedlarna med påståendet att Norrland skulle vara Sveriges koloni. Jag läste Underbara Claras krönika i Expressen på webben när jag kom hem. Efter 4 timmars körning, hundhämtning på hundpensionatet och ett besök hos vapendoktorn. Kollektivtrafik är inget alternativ för mig. Ens om den hade funnits och varit gratis. Det funkar inte att sitta på en buss med två karelska björnhundar och en älgstudsare i knän.

Jag läste krönikan, och jag har hört det förut; både när jag var barn och nu. Att det är Norrlands rika naturresurser, som genom centralmaktens plundringar och övergrepp skapat Sveriges välstånd. Och den geografiskt helt inkorrekta uppfattningen att Sverige består av Norrland (en utplundrad koloni som SKA HA bidrag bara för att den finns) och Stockholm (befolkat av arroganta, okunniga människor som åker tunnelbana och konsumerar ekologisk blast som krönikören förmodar är odlad i Norrland. Fast den i själva verket ofta har sitt ursprung i Mälardalen.) De historiska diskussionerna lämnar jag därhän, men konstaterar för ordningens skull att jag själv har infödingsförfäder som arbetat vid ”kolonisatörernas” järnbruk i Norrbotten, och rentav en och annan anfader som blivit dömd och avrättad för att ha ha utövat trolldom i stället för den söderifrån påtvingade kristendomen. Inte heller är jag någon vän av varken gruvhål eller vindsnurror. Men hela resonemanget kring det fattiga och missgynnade Norrland kontra det rika Stockholm känns bara trött, fördomsfullt och otidsenligt.

Hur mycket ekonomiskt stöd som än ges till Norrland, så kommer människor ändå av egen fri vilja att flytta därifrån – till bättre möjligheter för meningsfulla liv och arbeten på andra platser i Sverige. Vi har kommit en bit in på 2000-talet nu. Och jag tror inte att jag är ensam om att föredra självförverkligande framför självhushållning. Hur trevligt och viktigt det än är med en levande landsbygd, så är det ofta ganska tråkigt, begränsande och inskränkt här uppe under stjärnhimlen. Här uppe finns visserligen inspirationen till min konst. Men samtidigt också en själsdödande tomhet, som jag inte varken vill eller kan leva i på heltid. Utan Norwegians lågprisflyg mellan Kallax och Arlanda skulle jag inte orka bo här. Här finns en mördande monotoni, som slukar både tid och liv. Medan man bar in ved, tittade mot horisonten, skottade snö och körde sönder bilen på traktorvägar, gick det plötsligt 5 år.

Visst är här vackert. Men det räcker inte. Jag slipper visserligen bostadslån och bilköer här ute i obygden. Men jag har å andra sidan ingen kontakt med uppdragsgivare och kunder, eller ens något socialt liv, annat än via Internetuppkopplingen som nästa strömavbrott gör obrukbar. Och det är inte hållbart. Fastän jag äger tillräckligt med mark för att teoretiskt sett kunna vara självförsörjande på grönsaker. Men jag försöker inte ens att leka präktig och för syns skull odla potatis (som jag knappt ens äter) – jag konstaterar utan skam att jag hellre äter processad mat från ICA och får tid över för mitt kreativa arbete, än står och gräver i jord. Underbara Clara har rätt – Stockholm är inte självförsörjande. Men det är inte resten av Sverige heller. Och har inte varit sedan jägarstenåldern.

Det ser ut som det gör här uppe. Det är inte enbart historia, politik och ekonomi som skapat förutsättningarna. Geografin gör också sitt. Det är bokstavligen långt till allt. Och allting som kan gå sönder gör det också, i vinterkylan. Glesbygden må erbjuda vackra vyer och friskt friluftsliv. Ändå är, statistiskt sett, hälsostatusen generellt sämre här än i storstäder. Kortare medellivslängd, särskilt för män, visar också på att någonting kanske inte är helt hälsosamt. Visst har gångna tiders tunga och livsfarliga arbeten gjort sitt för statistiken, men den sista generationen som ett helt arbetsliv fällde träd med yxa och timmersvans i 40-gradig kyla, finns knappt kvar längre. Ärligt talat tror jag att folk går ner sig både fysiskt och psykiskt, och dör i förtid, på grund av mental undernäring. Miljön är helt enkelt så kvävande, monoton och utan alla möjligheter till utveckling att man bokstavligen dör av den. Tro mig, jag är inte ensam om att tycka det. Men troligen ganska ensam om att offentligt uttrycka det.

Jag konstaterar att tiderna och förutsättningarna förändras, och som i alla tider överlever man enbart om man kan anpassa sig till dem. Jag kräver inte ekonomisk ersättning av svenska staten för mina halshuggna förfäder på 1600-talet. Inte heller att det skall ”skapas arbetstillfälle” för mig i Norrland, med finansiering från samma källa. Som någon slags kompensation för att jag över huvud taget finns, och befolkar bygden. Jag vägrar fastna i snödrivorna och det trötta mantrat om det missgynnade Norrland. Ännu ett hus i glesbygden får bli ett fritidsboende. Jag kan både Sveriges och min hembygds historia. Jag vet varifrån jag kommer. Men det är 2016 nu. Varken brukspatronen, prästen eller Gustav Vasa bestämmer över mitt liv. Inte heller någon estetiserad fantasi om det goda livet på landsbygden. Min saliv färdas färdas just nu över Atlanten i ett provrör. Själv kan jag åka vart jag vill.

Otherscape-ruralscape-1

Posted in Arkeologi, Vinterliv Tagged , |

Sensommarens antipod

Somrarna drar snabbt förbi, här uppe. Landskapet skiftar färg och vissnar nu, medan nätterna blir mörkare och mörkare. Jag försöker inte ens skylla mörkret på att det är mulet. Och jag hatar det. Vintern, och med den kylan, innebär att ödsla energi på meningslös, tidskrävande ved- och snöhantering, kombinerat med att allting som kan gå sönder går sönder – framför allt bilen. Det finns en estetik i landsbygdslivet vid polcirkeln; jag medger detta. Samtidigt: en fullständigt tom kontext, som slukar liv och tid. Där man hela tiden måste vara så jävla praktisk, duktig och präktig. Själv har jag tummen mitt i handen. En bra dag. En sämre dag har jag fan ingen kropp alls, utan bara en hjärna som jag kopplar direkt in i datorn. Naturen är inspirationen i mitt konstnärliga arbete. Samtidigt är den mig fullständigt främmande. Jag håller den ifrån mig, på lagom hanterligt avstånd, när jag tolkar den i fraktalernas funktioner och kurvor. Tiden, som jag tämjer och omskapar i hundradelar när jag fotograferar, är samtidigt min värsta fiende i vardagen; en vardag som för det mesta är ett skenande Tetrisspel. Det ständigt skiftande ljuset, som är förutsättningen för både mitt fotograferande och min fraktalkonst, skrämmer emellanåt livet ur mig. Särskilt som nu, vid årstidsskiften, när det obönhörligen ändrar färg och karaktär.

Sensommarljus-1

Sensommarljus-2

Och jag gör som jag brukar; stoppar huvudet i datorn, och besvärjer materians demoner med siffror och ord. Ett mandala tar form; ett fraktalmandala, med titeln Kompass – som skapats av vårvinterns former och färger. Sensommarens antipod.

Kompass

Kompass

Posted in Foto, Fraktaler, Fraktalkonst, Mandala Tagged , , , , |

Stängda sammanhang

Det händer. Att ett sammanhang stängs ner. När en tid avslutar sig själv.

När det är slut

När det är slut

Bindväv

Bindväv

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, sommar Tagged , , |

Konserverade avtryck

Ett konserverat tvärsnitt av andra landskaps topografier. Som de där grumliga preparaten i mystiska glasburkar i ett uråldrigt vitrinskåp. Så kan jag beskriva mina fraktaler. Men jag kommer alltid att lida av att inte kunna visa dessa andra landskap som jag själv har sett dem; som levande i alla dimensioner, och inte bara som stympade, platta avtryck på fotopapper och canvas.

Det var

Det var

Där

Där

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, sommar Tagged , , , |

Tankespår

Tiden skiftar ständigt färg och former. Lämnar spår. Tankespår.

Tankespår

Tankespår

Utrymme

Utrymme

Meander

Meander

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, sommar Tagged , , , |

Ad infinitum

Jag vandrar genom andra somrar. Genom samma ormbunksgrönska. Förbi brungrumligt, solblänkande vatten. Över solstekta, sandiga tallhedar. Genom mina egna drömda djungler, öknar och vidder. Från andra somrars sommarlov. Med travar av böcker från biblioteket. Det är samma då som nu. Dammiga grusvägar. En evigt gammal, skramlig bil. En vag rädsla för höstens kallfuktiga kvällar. Tid. Som fylls med ord.

Ad infinitum

Ad infinitum

Vattenminne

Vattenminne

Posted in Fraktaler, Fraktalkonst, sommar Tagged , , |

Fraktaler och foton! (och ett och annat mandala)

Nu sitter den uppe – min sommarutställning i Överkalix, i Studiefrämjandets lokal på Storgatan i Bränna! Titeln och temat är Andra landskap. Utställningen sitter uppe juli månad ut. Välkomna!

Utställning-2

Utställning-3

Utställning-4

Utställning-5

Posted in Foto, Fraktaler, Mandala Tagged , , , , |

En bit av Överkalix

Det mesta av mitt konstnärliga arbete har på något sätt någon koppling till Överkalix: till naturen, färgerna och ljusets skiftningar genom dygnet och året. Här är två exempel på mandalas skapade av foton jag tagit i Överkalix – på orkidén Jungfru Marie nycklar, samt på tickor, som jag sedan använt som motiv på brickor. Både brickor och konsttryck finns till försäljning i samband med min utställning i Studiefrämjandets lokal på Storgatan i Bränna under marknadsdagarna.

Livsöga

Livsöga

Katedral

Katedral

Posted in Blommor, Mandala, Utställning Tagged , , , |

Utställning!

Nu är det dags för utställning – den här gången i Överkalix, på Storgatan i Bränna, i Studiefrämjandets lokal. Under marknadsdagarna 14-17/7 kommer jag själv att finnas där på dagtid. En del av utställningen hänger sedan uppe resten av juli månad. Förutom tavlor, säljer jag också brickbord, brickor och underlägg.

Utställningens titel är ”Andra landskap”, och motiven är hämtade både från Överkalix, och helt andra landskap. I utställningen ingår foton, fraktalkonst och mandalas.

Andra-Landskap-Annons-MED-LOGGA

Posted in Foto, Fraktaler, Fraktalkonst, Konstprojekt, Mandala Tagged , , , |

Interpret Europe – it’s all about meetings

Meetingpoint

I attended the Interpret Europe Conference in Mechelen, in order to present my project Platsminnen and at the same time meet up with other people from around the world working in the field of cultural heritage and interpretation. I’m really happy and satisfied with my days in Mechelen – both professionally and personally.

Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.Interpret Europe, Mechelen 2016.

All presentations I went to were interesting and relevant, and opened up new perspectives and networks for me. I especially enjoyed the presentations by John Boeren and An Stofferis on genealogy, and by Daniel VandenBroecke and Lydia Vroegindeweij on Orgelkids.

Mechelen - OrgelkidsMechelen - Orgelkids

Meeting and hanging out with new, friendly people working in the same field as myself was an amazing experience. No matter where in the world you live and work – the conditions for working with cultural heritage and interpretataion are mostly identical. It’s all about meetings – between past and present, material and intangible, professional and public.

The excursions were great. and on my first excursion I climbed the 538 steps up to the top of the belltower of S:t Rumbolds Cathedral in Mechelen.

Mechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds CathedralMechelen - S:t Rumbolds Cathedral

I also had time to walk around in Mechelen on my own. And I spotted some interesting pieces of street art and architecture.

MechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelenMechelen

The Ursuline School and convent in Mechelen was a tremendous place, and a masterpiece of architecture where the arts surely are respected and honoured. Mosaic floors and stained glass panels (not only in the Winter Garden) added the icing of the cake. I’m really happy I got to see this place, as Art Nouveau is my favourite modern art movement.

Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.Ursuline School, Mechelen.

However, everything wasn’t about flowers and beauty. Conservational and ethical aspects aside – the taxidermy specimens at the Ursuline school are plain ugly, up to the point of being ridicilous. But somehow, they fit the style of the school.

Ursuline School and convent, Mechelen.Ursuline School and convent, Mechelen.Ursuline School and convent, Mechelen.Ursuline School and convent, Mechelen.Ursuline School and convent, Mechelen.

I wonder what it really was like, to be a student attending the Ursuline School a hundered years ago? It’s hard to imagine, as this massive, overwhelming complex of buildings is so far off from anything I have experienced during my own schooltime and childhood. Was it a wonderland or a scary place? I don’t know. But the most fantastic, imaginative places of my own childhood also had a slightly scary edge.

Ursuline School

Going on an excursion to Brussels and seeing original works of Bruegel and Bosch was a real thrill for me – especially seeing the triptych ”Temptation of S:t Antonius”, which I have marvelled at reproductions of since my early childhood. The ”Bruegel Box” at The Royal Museums of Fine Arts of Belgium, where selected works of Bruegel were displayed and enhanced digitally, was cool – but nothing beats the real original paintings. I also got to see Salvador Dali’s original painting ”Temptation of S:t Antonius”.

BrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrusselsBrussels

On our way to the Faro cultural center in Brussels, we spotted these subtle, yet powerful Holocaust memorials on the pavement.

Holocaust memorial, Brussels.Holocaust memorial, Brussels.

We also got a sneak peek of what might have been Bruegel’s house in Brussels.

Painter's house, Brussels.Painter's house, Brussels.Painter's house, Brussels.

All in all, the Interperet Europe Conference was a great experience, which I left with many good memories and useful contacts. And as soon as the autumnal weather in Sweden gets too nasty to be outside, I will have a ticket booked to Brussels, for a week of indulgence in museums, architecture and the artworks of Flemish masters.

Brueghel

Posted in Belgien, Bryssel, Mechelen, Projektet Platsminnen, Resa Tagged , , , , |