Kontakt

Viktor Lindbäck viktor@ormstunga.com

Blog

Från Visby till Samarkand. Del 3 Tunnelbanespaning i Tasjkent: Kosmonavtlar

Första dagen i Tasjkent ägnas åt noggrant planerad tunnelbanespaning. Hotellfrukosten bjuder på bakverk, granatäpplen och ett par dubbla espresso.

Sedan är det dags för tunnelbanespaning. Med en snabb spaning på närmaste moské, Rakat Jami Mosque som den heter på kartan, på vägen till närmaste tunnelbanestation, Kosmonavtlar. Då den inte är ett museum eller någon gammal kulturarvsbyggnad, blir det bara en snabb exteriör spaning på moskén. Jag känner mig inte bekväm med att gå in, även om det är öppet. Inte ens att fotografera från utsidan känns helt bekvämt.

Jag har inte varit ”i ett muslimland” sedan en vagt ihågkommen barndomssemester i Tunisien. Jag förväntar mig gatorna fulla av rabiata försäljare, penningväxlare och taxichaufförer som vill blåsa mig. Men möter ingenting sådant, och ser mindre skit och misär än jag sett i Stockholm, Paris eller London. Inte ens vid flygplatser och turistställen möter jag någon aggressivare marknadsföring än något enstaka lågmält ”Taxi, bro/такси, брат” som enkelt avspisas med ett lika lågmält No/нет. Tasjkent bjuder på samma blandning av modernitet, lokal tradition och ekon av Sovjet som jag tidigare sett i Mongoliet, tillsamman med något tätare trafik än hemma i Västanträsk. Bilparken är förvånansvärt ny. De gamla sovjetiska och ryska bilar som jag hade förväntat mig att skulle dominera gatubilden syns knappt till. Det allmänna intrycket av de centrala delarna av Tasjkent är att det är rent, säkert och välfungerande. Letar man efter misär och sopor, så lär man säkert kunna hitta det längre ut i periferin. Men det gör man även i Västeuropa.

Tunnelbanan i Tasjkent öppnade 1977, och de flesta av stationerna har konstnärliga utsmyckningar på olika teman. Min tunnelbanespaning i Tasjkent börjar och slutar vid stationen Kosmonavtlar, som öppnades den 8:e december 1984 och har rymdfart som tema.