Utanför tiden

Utanför tiden

I en formlös ändlöshet

Korsar stigarna varandra

Och du springer snabbt, med kallt gräs och vasst, dammande väggrus under bara fötter


Genom oändliga äventyrsskogar

Med solvarm, barrig mossa

Förbi brungrumligt, blänkande vatten

Genom det som en gång var hela världen


Kartans konturer har klarnat sedan dess

Och stigen har slutit sig

Öppningen mellan träden

Har fyllts igen av nya träd


Hit, men inte längre

Hit, där minnena sluter sig innanför tidens gränser

Att försöka tränga sig igenom

Skulle splittra dess sköra bubbla

Få den att åldras och dö

0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.