Utanför tiden
I en formlös ändlöshet
Korsar stigarna varandra
Och du springer snabbt, med kallt gräs och vasst, dammande väggrus under bara fötter
Genom oändliga äventyrsskogar
Med solvarm, barrig mossa
Förbi brungrumligt, blänkande vatten
Genom det som en gång var hela världen
Kartans konturer har klarnat sedan dess
Och stigen har slutit sig
Öppningen mellan träden
Har fyllts igen av nya träd
Hit, men inte längre
Hit, där minnena sluter sig innanför tidens gränser
Att försöka tränga sig igenom
Skulle splittra dess sköra bubbla
Få den att åldras och dö
